Jag är en liten gris, intelligent och väldigt charmig, om jag får säga det själv. Jag bor i en fin by som heter  Östra Sönnarslöv ihop med matte, husse, lillmatte och två korkade hundar. Jag heter Herman men kallas för Nasse.
   Min karriär i Sönnarslöv började på en hajk. Matte kom på den ljusa idén, alla skulle få gissa vikten på mej. DET kändes ganska pinsamt. Där stod jag i en äppelbinge halva dagen och såg bara en massa människor som kommenterade min vikt. Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om matte varit i mitt ställe och alla hade kommenterat HENNES vikt. Hur som helst lever jag en ganska lugn tillvaro. Min dag börjar kl. 6.30 med frukost sen kryper jag upp i soffan och sover ett par timmar till. Nu tillbringar jag de flesta dagarna med att smita ut i farbror Hasses äppelodling. Det får jag inte för husse och matte. Ibland träffar jag på trevliga människor där, men en del blir konstiga i ansiktet när dom ser mej. En gång rymde jag långt. Farbror Hasses Gravensteiner var slut i odlingen, då fanns bara en sak att göra. Fruktboden! Där var äpplen staplade i jättelådor. Men väl på plats kom Hasse och pratade om att små grisar inte fick handla i fruktbodar.
   Nu skall jag berätta om hur det är att vara "vakthund.". När det knackar på vår ytterdörr far hundarna till dörren och skäller, sedan kommer matte för att lika snabbt skicka ut dom  genom den andra dörren. Det är då jag rycker in. Vilt grymtande far jag till ytterdörren, samtidigt som matte öppnar. Och då brukar det låta så här -Hej, nämen vad år DET? Är det en GRIS? Har ni den inne? Då tänker jag , ja var skulle jag annars vara? Folk är underliga!
   Jag har varit hos doktorn en gång. Min mage hade kommit i olag och  matte bestämde sig för att åka. Strax innan vi åkte kom matte med ett vitt paket, hon böjde sig ner och började veckla ut det. Ve och fasa , det utvecklade sig till en blöja. Nej det kan inte vara sant? Men jodå, hon iklädde mig denna hemska bajsuppfångare. Sedan bar det iväg. Väl framme bar matte in mig i väntrummet bland en massa tuffa jyckar. Gissa vad pinsamt! Där kom jag iklädd en BLÖJA. Snart var det vår tur. Veterinären sa att jag skulle få en spruta, så han var tvungen att veta min vikt. Och det betydde att matte var tvungen att bestiga vågen. Då tyckte jag att hon blev blekare än mig, hi hi. Efter fyra dagar var jag frisk igen.
    Det roligaste som finns är att rota i mattes väska. En gång hittade jag en snusklubba där. Jag sprang före med klubban i munnen och matte efter. Hon TOG klubban! Nu blev det ombytta roller, matte före och jag efter tills hon skrikande flög upp på en stol. Min matte låter v ä l d i g t mycket Jag älskar att bita i hennes tår, särskilt när hon minst anar det. Husse och lillmatte är stränga men matte har jag full kontroll över.

Nöff på er, jag återkommer snart med mer berättelser om min vardag, kanske om hur julen varit.
PS. Jag tror på ett liv efter jul. DS
Herman

Några bilder på jag o mina kompisar

Tillbaka